Al Capone föddes 1899 i Brooklyn, New York. Efter att ha slutat skolan i sjätte klass tillbringade han sin tid som gängmedlem i två gäng: Brooklyn Rippers och Forty Thieves Juniors. Efter att ha arbetat som dörrvakt började han arbeta för en man vid namn Johnny Torrio. När Torrio 1920 erbjöd Capone att följa med till Chicago, accepterade Capone. Tillsammans började de två arbeta för Big Jim Colosimos gäng,utnyttjade förbudstiden genom att distribuera illegal sprit.

Colosimo mördades och den högt uppsatte Torrio fick ta över. Detta arrangemang varade dock inte länge. 1925 utsattes Torrio för ett nytt mordförsök. Försvagad av detta bad Torrio Capone att bli ny chef. Capone, karismatisk som han var, gillades av männen som kallade honom "The Big Fellow" (den store killen).

Med Capones hjälp lyckades de expandera sin industri så mycket att Capone till och med vågade sig på legitima investeringar, med en färgfabrik. Han byggde upp ett fruktansvärt rykte för sig själv, och sakta men säkert eliminerade han och hans gäng sina rivaler.

Den 14 februari 1929 deltog Al Capones gäng i vad som nu är känt som St Valentine's Day Massacre, som resulterade i att sju män som arbetade för Capones rival, Bugs Moran, dödades.

Den 17 oktober 1931 dömdes Capone till 11 års fängelse för skattebrott. Straffet började i Atlanta, där han lyckades manipulera makthavarna med en gömma kontanter. Detta beteende gav honom en resa till Alcatraz, där han avtjänade mer än fyra år. 1939 släpptes han, och 1947 dog han av syfilis.