Marie Noe

Marie Noe och Arthur Noe gifte sig och fick barn 1948. Hon födde tio barn (1949-1968) och alla dog mystiskt inom några månader efter födseln. Ett var dödfött, ett dog på sjukhuset timmar efter födseln och de andra dog innan de var 14 månader gamla.

Polisen och den vårdinrättning som Marie Noe tog sina barn till sade att de alla dog av naturliga orsaker, spädbarnsdöd eller SIDS (sudden infant death syndrome). Hon åtalades inte för mord eller försumlighet, eftersom hennes make och hennes samhälle ansåg att hon var oskyldig.

År 1998 publicerades en artikel i Philadelphia Magazine där Marie Noe berättade sin historia utan att avslöja sitt namn, vilket gjorde att fallet åter hamnade i media. År 1998 erkände Marie Noe att hon hade dödat sina barn. I ett tolv timmar långt förhör erkände hon för polisen att hon hade dödat fyra av sina barn men inte var säker på vad som hade hänt de andra fyra eller varför det hade hänt.

Vid det första mordet uppgav hon: "Han grät alltid. Han kunde inte berätta för mig vad som störde honom. Han bara grät... det fanns en kudde under hans ansikte... jag tog min hand och tryckte ner hans ansikte i kudden tills han slutade röra på sig."

Noe erkände sig skyldig till mord av andra graden och dömdes till fem års husarrest och tjugo års villkorlig dom. Ovanlig dom för ett ovanligt fall. Marie gjorde en uppgörelse för att få sin mildare dom och gick med på psykiatriska studier för att förstå varför mödrar dödar sina barn. 2001 lämnade psykiatriker in en ansökan till domstolen om att Noe led av blandade personligheterstörning.

Det finns en bok om Maries historia med titeln Dödens vagga av John Glatt.