Albert Fish var först känd som Frank Howard. Han svarade på en jobbannons som Edward Budd hade satt in i tidningen. Edward Budd var en 18-årig pojke som var fast besluten att göra något av sig själv. Frank Howard kom till Budds dörr med ett jobberbjudande. Han sa att han skulle vilja att Budd arbetade med honom på hans gård och berättade historien om sina sex barn och hur hans fru hade lämnatdem.

Edward såg fram emot att få ett jobb och kunna försörja sin familj, och Howard erbjöd även Budds vän Willie ett jobb. Howard planerade att hämta dem några dagar senare för att ta dem tillbaka till sin gård och börja arbeta. När Howard inte dök upp lämnade han ett handskrivet meddelande om att han skulle höra av sig inom några dagar. Han kom över på besök följande morgon och familjenbjöd honom på lunch. Under sitt besök fick Howard syn på Budds yngre syster Gracie. Han förklarade att han var tvungen att gå på ett födelsedagskalas innan han kunde ta med pojkarna till gården och frågade om Gracie ville följa med. Med sin älskvärda attityd och vänliga natur gav Budds Gracie tillstånd att gå på festen. Den kvällen återvände inte Howard och Gracie försvann. Familjenanmälde hennes försvinnande till den lokala polisen och en utredning inleddes.

Inga spår hittades, delvis på grund av att Frank Howard inte existerade. Familjen Budd fick ett brev med en beskrivning av stympningen och mordet på lilla Gracie. Brevet matchade handstilen från det ursprungliga brev som skickats till dem tidigare. Under tiden för utredningen och innan brevet mottogs försvann ytterligare ett barn.

Billy Gaffney, en fyraårig pojke som lekte med sin granne, som också hette Billy, försvann och den treårige Billy uppgav att "boogeymannen" tagit Billy Gaffney. Polisen tog inte till sig uppgiften utan ignorerade den. Kort efter Billy Gaffneys försvinnande försvann också en annan liten pojke. Åttaårige Francis McDonnell lekte på verandan medsin mamma när en gråhårig, bräcklig, gammal man gick längs gatan och mumlade för sig själv. Mamman märkte hans besvärliga uppförande men rapporterade ingenting. Senare samma dag, medan Francis lekte i parken, märkte hans vänner att han gick in i skogen med en äldre gråhårig man. När hans familj märkte att han saknades organiserade de en sökning. Francis hittades under någragrenar i skogen, svårt misshandlad och strypt med sina hängslen.

Jakten på den "grå mannen" inleddes men trots många ansträngningar försvann han. Brevet som familjen Budd fick undersöktes och visade sig innehålla ett emblem från New York Private Chauffeur's Benevolent Association (NYPCBA). Alla medlemmar uppmanades att göra ett handstilstest för jämförelse med breven från Howard. En vaktmästare trädde fram och erkände att han hade tagitnågra pappersark och lämnade dem i sitt gamla rum. Värdinnan kunde bekräfta att en gammal man som stämde in på beskrivningen hade bott där i två månader och bara hade checkat ut några dagar tidigare. Den tidigare hyresgästen identifierades som Albert H. Fish. Värdinnan nämnde också att han ville att hon skulle hålla ett brev som skulle komma från hans son. Detektiverna fångade upp brevet påpostkontoret och kontaktades av hyresvärdinnan om att han skulle komma för att hämta sitt brev. Den ledande detektiven lyckades fånga Mr Fish.

Många bekännelser och vittnesmål hördes av poliser och psykiatriker. Mr Fish beskrev hur han ville locka Edward Budd och hans vän Willie till sin gård för att döda dem. Men när han fick syn på Gracie ändrade han sig och ville desperat döda henne. Han tog Gracie till tågstationen och köpte en enkelbiljett åt henne. Efter resan till landsbygden tog han henneI huset bad han Gracie vänta utanför och hon plockade blommor. Han gick till andra våningen i huset och tog av sig alla sina kläder. När han bad Gracie komma upp blev hon rädd för honom och ropade på sin mamma. Mr Fish ströp henne till döds. Efter hennes död halshögg han henne och styckade hennes kropp. Han tog delar med sig när han gick, inlindad iPolisen kunde lokalisera Gracies kvarlevor baserat på hans erkännande.

Albert Fish hade många sammanstötningar med polisen under sin livstid. Varje gång lades dock åtalet ned. Han diskuterade detaljerna i mordet på Billy Gaffney och beskrev hur han band fast och slog honom. Han erkände till och med att han druckit hans blod och gjort en gryta av hans kroppsdelar. Hans attityd var inte som hos personer med psykos. Han var lugn och reserverad, vilket var något utöver det vanliga. Hanerkände att han ville tillfoga smärta och få smärta tillfogad sig. Han hånade och förgrep sig på barn, mest pojkar. Han hade också ett tvång att skriva och skicka obscena brev. En röntgen visade att han satte nålar i området mellan hans anus och pung, och minst 29 nålar upptäcktes.

Under rättegången hävdade försvaret att han var juridiskt sinnessjuk. De använde många beskrivningar och vittnesmål för att bevisa för juryn att han var psykiskt sjuk. Juryn trodde dock inte på detta. Han ansågs vara en "psykopatisk personlighet utan psykos" och han befanns skyldig efter 10 dagars rättegång.

För mer information, vänligen besök:

Artikel i NY Daily News - Albert Fish