De flesta kanske tänker på fängelser som något annat än anläggningar där brottslingar hålls inlåsta och berövas sin frihet medan de avtjänar ett straff för ett brott. Även om detta är sant, är fängelsekonceptet också avsett att rehabilitera fångarna.

Grundtanken med rehabilitering genom fängelsevistelse är att en person som har suttit fängslad aldrig ska vilja skickas tillbaka till fängelset efter att ha släppts fri. Förhoppningen är att en fånges upplevelser under fängelsevistelsen ska lämna ett så bestående intryck att en tidigare fånge gör vad som krävs för att undvika en ny fängelsevistelse.

Tyvärr har forskning konsekvent visat att tiden i fängelse inte framgångsrikt rehabiliterar de flesta interner, och majoriteten av brottslingarna återvänder till ett liv i kriminalitet nästan omedelbart. Många hävdar att de flesta fångar faktiskt lär sig nya och bättre sätt att begå brott medan de är inlåsta med sina medfångar. De kan också skapa kontakter och bli mer djupgåendeinvolverad i den kriminella världen.

I ett försök att erbjuda bättre rehabiliteringstjänster till fångarna har många fängelser börjat tillhandahålla psykiatriker som hjälper till att hantera fångarnas mentala störningar och psykologiska problem. Fängelser erbjuder också klassrumsmiljöer där fångar kan lära sig att läsa och utbilda sig. Dessa metoder har visat sig ha en positiv effekt på fångarna och har hjälpt många att övervinna en bakgrundVid frigivningen får fångar som har följt dessa program en bättre möjlighet att lyckas och bli laglydiga medborgare.

Rehabilitering av fångar är en extremt svår process. Fångar hålls avskilda från allmänheten och tvingas leva i ett samhälle med människor för vilka brott är en livsstil. För många kommer tiden bakom galler att driva dem ännu längre in i ett liv av brott, men för andra är fängelselivets fasor och de lärdomar de får där tillräckligt för att avskräcka dem från att begå brott igen iframtiden.